Var inte så himla personliga!
Började skratta lite när jag läste ett inlägg som jag fick på bdb, jag tycker att folk tar allt så himla personligt hela tiden! Eller är det kanske jag som formulerar mina ord fel och får follk att tro annat?
Det är inte första gången dte händer, och garanterad inte sista, folk bara tror att jag bli så himla sur över så himla obetydliga saker? Får lära mig att vara tydligare.
Iofs så har jag varit en riktig surfitta i mina dagar och det kanske är svårt märka skillnaden på när jag är sur och.. vad ska man kalla det för, nyfiken? fundersam på hur folk tänker? eftersom jag märker att jag har fått lite ärligare attityd som ibland kan uppfattas på helt felt sätt.
Alltså, är det bara jag som tycker att det gör mer ont när man har slagit sig och man inte kan/vill skrika eller svära?
Jag menar... jag är en sån person som försöker att inte skämma ut mig in public, och där ingår även att jag inte ska skrika halsen av mig om jag är själv.
Och idag var det en sån dag då jag tappert bet ihop. Vissa bussar har sånt där plexiglas framför vissa säten som är närmast dörrarna, nu var det så att jag nämligen slog i smalbenet på kanten av glaset, och hade jag varit hemma så hade jag sjungit ut alla svordommar jag vet, för sa-atan vad ont det gjorde! Men jag kunde inte skrika, det skulle kännas fel att börja gapa, så jag bet mig i läppen, reste mig upp och haltade sakta därifrån med tårar i ögonen!
Och då kom jag att tänka på att det antagligen hade känt mycket bättre om jag bara hade skrikit mig hes.
Men det är väl samma sak som med plåster, det gör ju mindre ont om man har plåster på?
Det var dagens pain alltså. Jag hade mycket att välja på kan jag lova.
Ska gå till Willys och handla, ännu en dag på jobbet imorgon.
Jag kände verkligen hur det högg i magen när jag tackade ja att jobba från 7.30-16.00, meeen det är mycket som det ska sparas till.
Det är inte första gången dte händer, och garanterad inte sista, folk bara tror att jag bli så himla sur över så himla obetydliga saker? Får lära mig att vara tydligare.
Iofs så har jag varit en riktig surfitta i mina dagar och det kanske är svårt märka skillnaden på när jag är sur och.. vad ska man kalla det för, nyfiken? fundersam på hur folk tänker? eftersom jag märker att jag har fått lite ärligare attityd som ibland kan uppfattas på helt felt sätt.
Alltså, är det bara jag som tycker att det gör mer ont när man har slagit sig och man inte kan/vill skrika eller svära?Jag menar... jag är en sån person som försöker att inte skämma ut mig in public, och där ingår även att jag inte ska skrika halsen av mig om jag är själv.
Och idag var det en sån dag då jag tappert bet ihop. Vissa bussar har sånt där plexiglas framför vissa säten som är närmast dörrarna, nu var det så att jag nämligen slog i smalbenet på kanten av glaset, och hade jag varit hemma så hade jag sjungit ut alla svordommar jag vet, för sa-atan vad ont det gjorde! Men jag kunde inte skrika, det skulle kännas fel att börja gapa, så jag bet mig i läppen, reste mig upp och haltade sakta därifrån med tårar i ögonen!
Och då kom jag att tänka på att det antagligen hade känt mycket bättre om jag bara hade skrikit mig hes.
Men det är väl samma sak som med plåster, det gör ju mindre ont om man har plåster på?
Det var dagens pain alltså. Jag hade mycket att välja på kan jag lova.
Ska gå till Willys och handla, ännu en dag på jobbet imorgon.
Jag kände verkligen hur det högg i magen när jag tackade ja att jobba från 7.30-16.00, meeen det är mycket som det ska sparas till.
Kommentarer
Trackback
