home sweet home.
Borta bra men hemma bäst?
Hade underlättat om man hade ett hem.
Jag kan inte låta bli att känna mig irriterad att veta att jag har en lägenhet som står på mitt namn, och att folk som jag inte har en aning om är där och super och tar gud vet vad, i mitt hem, bland mina möbler.
Jag är arg för att det inte hade behövt vara såhär, jag är arg för att jag försökte göra allt tills jag kände mig så ensam att det inte gick, och helt ärligt så känner jag faktiskt för att skylla ifrån mig. Det var inte mitt fel, jag försökte och det var mer än vad du gjorde. Okej, visst det var mitt fel att jag inte kan vara där, men när allt kommer omkring var det jag som ansträngde mig.
Och så fort jag säger något är det fel, och när jag menar en grej så menar du en annan och det gå runt runt som det alltid har gjort. Varför ska bara jag tassa på tår när det gäller allt ? det var inte bara mitt fel.
Jag är less på att höra det, och att känna skuld för allt, och att ha behövt leva som en jävla luffare hit och dit i FYRA månader! Jag mådde så dåligt att jag gav dig allt, ALLT jag har uppnått.
Och när jag tänker efter så varför fan gav jag upp så mycket? Du hade redan gett upp det vi hade för att leva som du gjorde förr. Och det lustigaste är att det är JAG som blir kallad för egoistisk när jag säger att jag inte kan ge upp det ENDA jag har kvar? Fyfan vad ledsen jag blir.
Hade underlättat om man hade ett hem.
Jag kan inte låta bli att känna mig irriterad att veta att jag har en lägenhet som står på mitt namn, och att folk som jag inte har en aning om är där och super och tar gud vet vad, i mitt hem, bland mina möbler.
Jag är arg för att det inte hade behövt vara såhär, jag är arg för att jag försökte göra allt tills jag kände mig så ensam att det inte gick, och helt ärligt så känner jag faktiskt för att skylla ifrån mig. Det var inte mitt fel, jag försökte och det var mer än vad du gjorde. Okej, visst det var mitt fel att jag inte kan vara där, men när allt kommer omkring var det jag som ansträngde mig.
Och så fort jag säger något är det fel, och när jag menar en grej så menar du en annan och det gå runt runt som det alltid har gjort. Varför ska bara jag tassa på tår när det gäller allt ? det var inte bara mitt fel.
Jag är less på att höra det, och att känna skuld för allt, och att ha behövt leva som en jävla luffare hit och dit i FYRA månader! Jag mådde så dåligt att jag gav dig allt, ALLT jag har uppnått.
Och när jag tänker efter så varför fan gav jag upp så mycket? Du hade redan gett upp det vi hade för att leva som du gjorde förr. Och det lustigaste är att det är JAG som blir kallad för egoistisk när jag säger att jag inte kan ge upp det ENDA jag har kvar? Fyfan vad ledsen jag blir.
Kommentarer
Trackback
